Grundstötning

[expskipper]

Kloka ord hittades i en gammal Båtnytt:

Då och då får vi brev eller telefonsamtal om folk som gått på grund. De som gått på grund är alltid arga, men konstigt nog inte på sig själva. I stället spyr de galla över dåliga båtar som inte tål enkla grundstötningar och är förvånade över att reparation kostar tiotusentals kronor.
Värst var en kille som brakat på i 20 knop över ett område fullt med grynnor och smällt på rejält så att båten sjönk. Han hade småbarn ombord och anklagade argt tillverkaren för dåliga båtar som han ville att vi skulle varna för i tidningen.
När jag frågade varför han tog sådana risker blev han uppriktigt förvånad. Han hade inte gjort fel utan litat på ekolod och GPS. Han tyckte också att en och annan grundstötning hör till på sjön.
En övertro på instrument och en nonchalant inställning till grundstötningar. En grundstötning är till hundra procent framkallad av den ansvarige ombord. Det går inte att skylla på vare sig instrument eller båtbyggare.
Så snart det finns risk att gå på grund är det bara att sänka farten till tre-fyra knop och sätta utkik i fören.
Det kallas sunt förnuft och är pålitligare än något instrument.

Jag håller inte alltid med Mats Göthlin, men i detta fall så mycket mera.

[MagnifikMaxi]

Det måste väl vara stenen som är den största boven i dramat? Kan inte den stå till svars?

Sunt förnuft är bra, men jag har å andra sidan aldrig hört talas om osunt förnuft...

[JonasP]

Ganska intressant med dessa anektotiska texter du lägger upp då och då. Vad är din poäng?
Jag hittar några rätt roliga tankefel i den den ovan.

[expskipper]

Vad är tankefelen i Båtnytts autentiska text?
Är båten eller grundet skyldiga?
Poängen är nog ganska klar, den som kör på bör i första hand rannsaka sig själv.

[JonasP]

Vad är tankefelen i Båtnytts autentiska text?
Är båten eller grundet skyldiga?
Poängen är nog ganska klar, den som kör på bör i första hand rannsaka sig själv.

På ett sätt skulle man nog kunna säga att det är båtens fel, faktiskt.

Kloka ord hittades i en gammal Båtnytt:

Då och då får vi brev eller telefonsamtal om folk som gått på grund. De som gått på grund är alltid arga, men konstigt nog inte på sig själva. I stället spyr de galla över dåliga båtar som inte tål enkla grundstötningar och är förvånade över att reparation kostar tiotusentals kronor.
Värst var en kille som brakat på i 20 knop över ett område fullt med grynnor och smällt på rejält så att båten sjönk. Han hade småbarn ombord och anklagade argt tillverkaren för dåliga båtar som han ville att vi skulle varna för i tidningen.
När jag frågade varför han tog sådana risker blev han uppriktigt förvånad. Han hade inte gjort fel utan litat på ekolod och GPS. Han tyckte också att en och annan grundstötning hör till på sjön.
En övertro på instrument och en nonchalant inställning till grundstötningar. En grundstötning är till hundra procent framkallad av den ansvarige ombord. Det går inte att skylla på vare sig instrument eller båtbyggare.
Så snart det finns risk att gå på grund är det bara att sänka farten till tre-fyra knop och sätta utkik i fören.
Det kallas sunt förnuft och är pålitligare än något instrument.

Jag håller inte alltid med Mats Göthlin, men i detta fall så mycket mera.

Några sponta reaktioner på texten:

Ett tankefel här är att att killen i exemplet uppenbarligen inte tyckte att det fanns risk för att gå på grund. Då hade han inte kört så fort där och/eller inte varit så förbannad när han smällde på. Något "lurade" honom att inte uppfatta risken, utformning och marknadsföring av t.ex. instrument skulle kunna var en orsak.
Om man följer den här tankegången så är även påståendet om att en grundstötning till 100% är framkallad av den ombord tveksamt.
Det andra är att personen i exemplet tycker att en grundstötning hör till på sjön. Det ser jag som en kulturfråga, visst kan det sägas bero på personen, men jag tror inte att kulturfrågor är så enkelt att "skylla" på den enskilda individen.

[seglingsfreaken]

Så som jag tolkar ditt inlägg är det ok att frånsäga sig sitt personliga ansvar som fritidsskeppare och skyllla i stället allt på.marknadsfōrare o båttillverkare.
Fōrr skyllde man ofta på Sjōfartsverket när man gick på grund.
Detta är kanske det moderna.båtfolkets bortfōrklaringar.

[expskipper]

Jag instämmer helt i seglingsfreakens inlägg.
Visserligen är "nånannanismen" en vanlig åsikt i våra dagar, det vill säga att vad som händer alltid är någon annans eller något annats fel.
Jag vidhåller ändå min uppfattning, omdömet brast, inställningen, kulturell eller inte, var fel och därför smällde han på och sänkte båten.
Ett liknande fall redovisades i Vi Båtägare för några år sedan. Där hade en 40-fots Nimbus dundrat på i 15 knop, mitt i ett grundflak stort som ett par fotbollsplaner. Ett axelstöd trycktes upp genom botten och båten sjönk snabbt.
Resonemanget var detsamma där, "skitbåten" höll inte för att gå på grund med. Anklagelser riktades mot konstruktör, byggare och klassning, trots att ingen båt kan eller borde behöva byggas för att tåla sådana smällar.

[JonasP]

Så som jag tolkar ditt inlägg är det ok att frånsäga sig sitt personliga ansvar som fritidsskeppare och skyllla i stället allt på.marknadsfōrare o båttillverkare.
Fōrr skyllde man ofta på Sjōfartsverket när man gick på grund.
Detta är kanske det moderna.båtfolkets bortfōrklaringar.

Nej, det är inte så jag menar. Men jag menar att man gör en tankevurpa när man säger att man måste sänka farten om man anser att fara för grundstötning föreligger. Det håller nog ALLA med om. Då gäller det bara att uppfatta att risk för grundstötning föreligger.
Det är alltså mycket mer komplext än att säga att man avsäger sig sitt ansvar. Jag tror att så som tex moderna plotters och andra navigationshjälpmedel är utformade så är det väldigt lätt att uppfatta dom som mycket exaktare än vad de är och därmed som en absolut sanning.
Eftersom det uppenbarligen inte handlar om enstaka individer så lutar jag nog åt att det är ett systemfel. Visserligen färgas min åsikt naturligtvis av att jag studerar sociologi som huvudämne.
Riskuppfattning och det besläktade men nyare begreppet riskförståelse är komplext och väldigt intressant. Jag har lite svårt att föklara det i någorlunda koncentrerad form tror jag.

Om man tar de två exempel som exskipper har kommit med så frågar jag mig: Vad är det som har gett dessa två skeppare uppfattningen att båtarna ska hålla för att dundra på grund med?
För mig är låter det nämligen orimligt att man spontant skulle tro att någon båt håller för sådana händelser.

[expskipper]

Har man skaffat kunskap om sjökort/motsvarande vet man att inom tremeterskurva kan det vara hur grunt som helst utan att märkning behöver finnas.
Har man inte orkat skaffa denna kunskap har man inte på sjön att göra.
De båda grundskepparna har säkert inte på minsta sätt och över huvud taget reflekterat över möjligheten att båten skulle skadas av att gå på grund.
Förvåningen över skadan kan också vara en efterhandskonstruktion för att ursäkta och bortförklara missödet.
Detta är min tro, som varande komplett outbildad i sociologi.

[seglingsfreaken]

Men nog är det väl större mōjlighet att man upptåcker grundet och saktar ned Jonas P?
Då kanske man även kommer sig fōr att upptäcka grundet visuellt o gira undan i tid!