Brak i kajen

[expskipper]

Har inhämtat i dagspressen att sightseeingbåten Delfin V i Stockholm två gånger under veckan gått i kajen med personskador som följd.
Tidigare under året har Djurgårdsfärjan drabbats av liknande malörer.
Detta anser jag vara en följd av skepparnas typfelsbeteende i en viss sjöfart, nämligen den med passagerare på korta resor med täta till- och utlägg.
Det vanliga är att skepparen närmar sig kajen med hög fart in i det sista och drar en dramatisk back för fulla trumpeter för att få stopp. Passagerarna och kringstående landkrabbor imponeras i sin okunnighets oskuld av den skicklige.
Det går bra fem hundra gånger och kanske tusen. Den ettusenförsta händer något av allt som kan hända med tekniken, backen uteblir och skutan rammar kajen med kanske både materiella och personella skador.

Då är det bättre att följa det råd som Birger Sjöberg återger i sin utmärkta bok Berättelser från havet, uttalat av den gamle finske sjörövaren Pentti som lärde den unge Sjöberg sjömanskap på sin skuta i skånska Viken.
- Om man tar det lite sakta så händer ingenting om något skulle hända!

[Lasse L]

Det här kallar jag brak i kajen.
Vem skrek BÄR AV.
barav.jpg

[toaen]

Nån gång runt 1970 var jag med på en färd med skutan Elida (nr 2 - den som köptes från Hamburgsund och då hade namnet Rita)

Vi var på väg in i Lysekils hamn. Skepparn la motorn på tomgång varvid den stoppade. Sen gick den inte att få igång igen.
Det var ganska många båtar längs kajen och båten hade ganska stor levande kraft med sina styva 100 ton. Det fanns en bit ledig kaj ganska rakt fram och skepparn satte stammen rakt i kajen. Som tur var hade han kopplat ifrån maskinen ganska långt ut så farten hade minskat åtskilligt men det blev ändå splitterskador på förstammen, som senare kläddes med rostfri plåt.

[expskipper]

Riktig smäll med ful gammal hink.
Antingen har de försökt störtankra eller också har allt rappat ut av smällen.
Jag har för resten inhämtat att det är mera konstruktivt att ryta HÅLL FAST om smällen är oundviklig.

[expskipper]

Den Ellida minns jag mycket väl från flera tillfällen, Tarren var väl skeppare, under samma tid och även nedanstående händelse.
En god vän hade köpt sin första större båt, en fin åttameters eksnipa byggd av Nestor Nilsson i Strömstad.
På den första turen med eget skepparansvar rände han in i, den lyckligtvis däckfendrade, kajen vid dåvarande sjötappen i Lysekil, med alla sommargrannar och släktingar (ofta samma personer) ombord för första gången.
Det var en vacker lördagskväll och kajerna dignade under folkets trängsel.
Förödmjukelsen var monumental och han tillkännagav omedelbart sin avsikt att sälja båten:
- Du ser ju att jag inte kan!
En viss församlingstillhörighet hindrade honom dessutom att bruka normala kraftord.
Det var bara att hänvisa till goda men nonchalerade råd att vända med tågvirke, eftersom det var mycket trångt i snipen innanför Anderssons kaj.
Han lärde sig rätt bra och sålde inte båten förrän efter omfattande förbyggning några år senare.